Så gammal har han snart hunnit bli den lille sonen. Han är glad och framåt, envis och bestämd. Det bara sprutar ut ord ur honom! Är så fascinerande att få följa med på hans resa. Han härmar i princip allt man säger själv vilket är rätt lärorikt! Jag måste minska ner på mina grymtningar när något går dåligt, har aldrig reflekterat över att jag gör sådana ljud men då det kommer ett snabbt eko så blir man plötsligt uppmärksam på det :D

 

Han sätter ihop fler och fler ord också. "Koka te" kom som första tvåordsmening efter ett uppslag i en bok, och nu "pappa jobba" "mamma gå" "mamma heja" och den bästa meningen: "mysa soffan". En treordsmening har han också fått fram "Pappa e bäst" efter vissa påtryckningar ;) Känns så fantastiskt skönt att han kan göra sig förstådd och att man kan kommunicera med honom så pass bra. Han kallar sig själv för "Jooje", så himla fint. 

 

Nattningarna är jobbiga, det kan ta uppemot en timme. Vi provar allt möjligt men han vill liksom inte sova. Han ska rabbla upp alla namn han kan och få höra var alla är någonstans. Vi övar på vårt tålamod om inte annat. Men allt annat går ju så väldigt bra, han äter bra har inte varit sjuk särskilt mycket alls så att någonting krånglar är väl bara sunt. 

Ser så mycket fram emot jul. Även om Joel fortfarande är rätt liten blir ju allting sådär roligt och pirrigt igen! Precis som jag själv minnns min barndoms jular :)