Helgen har innehållit en fantastisk dag i stugan i Metjaur, en magsjuk man, en effektiv mamma och en glad son. Förutom det där lilla magafaret så var ju helgen väldigt bra må jag säga! Var ute och gungade med Joel härom dagen och han tjöt av skratt! Sen har han börjat pussas också, så mysigt och så blött! ;D  

 

Idag på kyrkan så träffade jag på den där fina gamla mannen igen. "Ida! Joel! Hej!", ropade han glatt då vi kom. Oj vad det värmer. Tack du fina gamle man för att du ser oss.

 

Under inledningen av gudstjänsten idag pratade mötesledaren om den tragiska veckan som gått. Flera människor som gått bort alldeles för tidigt. Hjärtat brister. Varför? Varför nu? Varför såhär?

För mig finns det en stor tröst i min tro på att det finns någonting mer efter det här livet. Att där, på andra sidan väntar min pappa i en himmel utan mörker. Där tar han emot mig med glädje och jag får återigen möta de som gått dit före mig. Det kan kännas som en mycket liten tröst där mitt i allt det svarta, men dock en avgörande tröst.